Det var ju såklart lite sådär pirrit innan, men när man väl stod där uppe och man skulle hoppa.... Man fick själv räkna ner och jag kände bara "Shit! Om jag ångrar mig och går här ifrån nu så kommer jag aldrig att göra det..."

"Räkna till tre och sen hoppar du" Säger Helena som är instruktör...

Va!? Jag !? Tänker jag då...

"Ett, två... Nej! Vänta!" Då får jag panik och intalar mig själv, det är nu eller alldrig...

"Ett... två... TRE!" Sen tar jag ett steg utåt och faller hejdlöst 6 meter innan repen tar emot och jag börjar gunga...

Jag har aldrig, ALDRIG! Varit så jävla rädd i hela mitt liv, det värsta är verkligen när man faller. Det kändes i exakt hela ryggen, ilningarna bara spred sig och jag var så rädd att jag inte kunde skrika ordentligt... Men det känns så jäkulskt skönt nu att jag har gjort det, för jag har hela tiden intalat mig själv att innan jag lämnar denna ö så ska jag ha hoppat Supergungan... Och nu har jag gjort det! :D

Jag har ritat en fin bild också så att ni förstår bättre.

P.S Står inte skrivet men det är klättertornet vi hoppar ifrån...

Okej den är liten, men jag orkar inte fixa den, eller har försökt, men paint suger balle...-.-'

Aja, ska läsa lite och packa inför Putte i Parken.

Cya lovers. ;)