Man sover skit länge på morgonen, kommer sent ner i sängen på kvällen och blir därför skit-trött på måndagar!! VILKET JAG NU KOMMER ATT BLI!! Sen blir jag alltid så rastlös om jag är upp sent på kvällar... -.-'
Cya lovers. ;)

Jag är född och uppväxt i Umeå av mina föräldrar Herr Pappa och Fru Mamma och mina två syskon Sofie och Lovisa. Mina föräldrar skilldes 1999 då jag var fem år gammal. Jag kommer inte ihåg något från när de var tillsammans eller någonting om skilsmässan utan det har alltid varit lite bråkigt mellan dem två.

Jag är:
Envis
En drömmare
Flum
Ambitiös
Diciplinerad
Pedantisk
Smått hypokondrisk
Smått schitzofren, (Om det nu stavas så... ;P)
Seriös
Musiker
En "orkar inte bry mig" -typ
Har bäst fantasi
Men sämst humor
Har bra självförtroende

Jag vill göra allt med mitt liv. Jag vill bli en fantastik ballerina samtidigt som jag vill slå mig till ro i Australien och bilda familj. Jag vill bli bäst på alla instrument och lära mig alla mina favorit låtar på gitarr. Men mest av allt så vill jag bli en Rockstjärna :D.
Musik är den stora delen i mitt liv som jag verkligen upptäckte i sjuan när vi var tvungen att lära och några ackord på gitarr. Jag har alltid tyckt om att sjunga men det var just då i sjuan som jag började spela i band med mina kompisar och insåg hur mycket jag tyckte om det och hur mycket jag ville hålla på med det.

Jag har alltid tyckt att jag är en sådan person som på något sätt blivit tvungen att bli vuxen för tidigt. Redan i tidig ålder lärde jag mig att städa, laga mat, gå ut med hundarna och vara hemma själv. Jag gjorde alltid som jag blev tillsagt och har därmed fått bra respekt av mina föräldrar.

Jag gillar att prata med mig själv när jag ser på tv och även ibland med hunden eller gosedjur som sitter uppe på min garderob.
Jag älskar färgen rosa, har alltid gjort det. Hade en liten period i livet då det skulle vara lila, men annars ALLTID rosa.
Jag älskar att umgås med mina närmaste, att skratta och flumma med dem men älskar också att vara ensam.
En av mina storfavoriter är att tänka. Tänka är någonting jag kan göra hela dagarna. Jag tänker på framtiden, jag drömmer om vad jag vill, vad jag skulle göra om jag vann 10 miljoner, jag planerar saker, tänker på saker jag vill uppnå och saker jag måste göra. ALLT! Verkligen allt...

Jag sätter gärna upp mål i livet. Jag kommer ihåg i tvåan då man snackade om vilket språk man skulle läsa i sexan. Jag sa franska och så blev det också. Jag satsar gärna på mina mål så gott jag kan och slutar helst inte förrän jag har uppnått det eller insett att det verkligen inte går...

Jag har sämst humor i hela världen. Har upplevt flera gånger att jag sitter och garvskrattar åt mig själv för att jag skrattar åt mig själv... Juste...

Jag ser mig själv som en bra vän som gärna ställer upp för mina vänner, även om jag inte orkar svara på en del sms ibland. Men om något verkligen har hänt så kommer jag att vara där.
Jag har en känsla av att jag kan uppfattas som både trevlig, rolig, jobbig, galen, smart, negativ och ond person. Men när jag blir som mest galen så tänker jag inte ens på vad jag gör. Jag tror också att folk kan uppfatta mig som en person inte kan bli sårad men så här är det.
Jag tar inte åt mig från människor jag knappt känner eller bryr mig om, men om någon nära mig, någon jag bryr mig om säger något dumt eller gör något så kan det precis som med andra människor såra. Jag brukar inte visa sorg utan är en sådan person som håller saker inom mig. Ehh...

Känner att det blir långt det här... Vi gör det kort.

Hej jag heter Tove, jag bor i Umeå på ersboda med min storasyrra Sofie i en lägenhet. Jag gillar musik, vänner, skolan, musik, Paramore, musik, sova och att dansa. Är väldigt kreativ av mig.

Aja, vet inte mer vad jag sak säga...
Cya lovers. ;)

RIING!!

Ett mörkt sovrum. Ett ganska liten rum med ganska få saker. En bokhylla med några böcker i och en ensam säng med ett matchande nattbord.

RIING!

En tjej rör sig under täcket, sträcker fram en arm som blint söker efter det ringande ljudet. Hon känner av den vibrerande mobilen som studsar runt på nattbordet. Hon tar tag i den, drar upp ett tungt huvud, tittar med sömniga ögon på mobilen innan hon trycker på snooze knappen och lägger tillbaka mobilen innan hon åter igen kryper ner under täcket.

Men innan hon vet om det så har snooze tiden gått ut och mobilen ringer åter igen sin gälla signal. Fast den här gången så drar tjejen sig långsamt upp sig från täcket, sätter sig upp, gnuggar sig i ögonen, tänder sänglampan och stänger av mobilen.

Hon lägger tillbaka den på sängbordet och sitter kvar en stund och tittar på fönstret. Utanför är det mörkt med stora vita snöflingor som sakta faller ner mot marken. Endast gatlyktorna lyser där ute för månen är ännu gömd bakom de mörka molnen.

Men det är inte ut hon tittar, utan i ett annat fokus, ser hon sig själv, sin spegelbild. En ganska lång tjej med ett ovalt huvud som pryds av ett rufsigt rött hår. Hon slickar sig om sina torra läppar. Hon är ganska blek med bara lite färg på kinderna. Sist men inte minst är hennes ögon. De nyvakna gröna ögonen stirrar argsint tillbaka på sig själv som om personen i spegelbilden leker arga leken med henne.

Hon blundar en stund och tar ett djupt andetag innan hon tittar på klockan och kliver upp från sängen. Hon går ut från sitt lilla rum och går ut i vardagsrummet mot toaletten. Hon stannar upp framför en andra sovrumsdörr som står lite på glänt, hon öppnar den försiktigt och tittar in. Där inne i rummet står en stor säng med ett stickat överkast. I sängen ligger det en större person än flicka i dörren. Personen i sängen sover lugnt med djupa andetag och flickan i dörren försäkrar sig att täcket rör sig upp och ner innan hon försiktigt stänger dörren.

Hon står still ett tag, tar några djupa andetag och tittar ut över det stora vardagsrummet. Ett rum fyllt med en massa gamla möbler och prydnader. Blommor och glasfigurer fyller alla fönster och bokhyllor.  Hon möter sin blick i fönstret och blir lite argsint innan hon vänder sig bort från sig själv och går mot toaletten.

Väl inne på toaletten så möts hon åter igen av sig själv, denna gång i spegeln ovanför handfatet.  Fast denna gång så ignorerar hon sig själv och tar istället sin hårborste som ligger prydligt på en glashylla ovanför handfatet. På hyllan står också en mugg med två tandborstar i, en grön och en blå, en tandkrämstub med pepparmyntsmak och två medicinburkar.  Acetylkolinesterashämmare: Förhindrar nedbrytning av acetylkolinet, och Memantin: Hämmar och motverkar de förhöjda glutamat nivåerna.

Hon drar snabbt borsten genom håret för att få bort de värsta tovorna, sköljer sedan sitt ansikte med kallt vatten för att vakna till lite och står sedan och kollar på sig själv i spegeln igen. Varför är hon så arg? Vad är det som har hänt? Vad vill hon mig? Varför lämnar hon mig inte bara ifred? Varför kan hon bara inte vara som alla andra människor i världen? Vad gömmer hon? Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Vad har hon för ursprung? Har hon någon familj? Några vänner? Några riktiga vänner? Hon hänger handduken hon använde för att torka ansiktet med över spegeln med hopp om att om hon gör så försvinner den för alltid. Hon går där ifrån.

Flickan går in i köket för att fixa någonting att äta. Hon öppnar kylskåpet för att granska dess innehåll. Mjölk, smör, ost, skinka, ägg, margarin, matlådor, det vanliga. Hon tar fram smöret, osten och bröd från skafferiet, gör två mackor käkar dem samtidigt som hon tittar på snön som faller. Hon försöker koncentrera sig på snön som faller än sin spegelbild, hon försöker att undvika den. Solen håller på att gå upp, det ser man på att himlen sakta färgas gul, orange och rosa.

Hon sväljer den sista tuggan, tar fram ett glas som hon sedan fyller med vatten för att sedan svepa ner det. Hon ställer undan allting, ställer glaset i diskhon och går sedan in på sitt lilla rum för att klä på sig.

Hon går fram till garderoben som är inbyggd i väggen bredvid bokhyllan, öppnar den, granskar noga alla kläder hon har innan hon tillslut väljer ut ett par ljusa jeans med en grön kvarts-ärmad tröja.

Tyst går hon ut från sitt rum, stänger dörren, kollar ytterligare en gång till in i det andra sovrummet innan hon går till hallen. Tar på sig alla ytterkläderna och går.

”Du behöver inte förstå, du är alldeles för liten för att kunna göra det.”

”Men jag behöver er! Lämna mig inte! Varför?"

Den lilla flickan med stort rött hår och gröna ögon börjar gråta och slänger sig efter den större kvinnan med långt blont hår och bruna ögon.

Kvinnan, nu smått irriterad, hukar sig ner mot det lilla barnet.

”Du kan bara inte följa med och du kommer aldrig att göra det, fatta! Vi åker, vi lämnar dig. Okej! Vi vill inte ha dig!”

”Men varför? Varför älskar ni inte mig?

”För att du förstörde mitt liv! Du hindrade mig från mina stora drömmar! Du gjorde livet till ett enda stort helvete! Jag hatar dig!”

Kvinnan puttar den lilla flickan bakåt så att hon snubblar till och trillar ner baklänges ner i en lerpöl.

Den lilla flickan börjar gråta på riktigt, över att de lämnar henne, att de inte älskar henne, att de inte längre vill ha henne.

”Där kan du stanna, du måste inse att så länge du finns så kommer ingen att vilja ha dig. Du ska för alltid känna skuld för vad du gjorde mot mig! Jag vill att du ska lida så som jag har gjort i alla dessa år jag tvingats lida på grund av dig.”

Flickan börjar gråta ännu mer och blir dessutom rädd. Hon ställer sig upp från pölen men blir snart nerputtad av kvinnan igen.

”Mamma, lämna mig inte!”

”Jag är inte längre din mamma! Jag säger upp mig! Jag vill inte längre göra det här! Stanna i pölen tills jag gått, och våga inte ens följa efter mig!”

Kvinnan tittar allvarligt på flickan ett tag innan hon vänder sig om och börjar gå. Flickan tar sig snabbt upp ur pölen och springer efter kvinnan.

”Mamma! Lämna mig inte! Låt mig få följa med! Mamma! Snälla mamma, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förl…”

Kvinnan vänder sig snabbt om och örfilar flickan hårt i ansiktet.

”Kalla mig inte för mamma, stanna nu där du är.”

Kvinnan går sin väg och flickan blir kvar, lämnad med tårar rinnandes ner för kinderna men slut på ord. Hon har svikit sin mamma…